Förutom Kina bestod Gyllene Horden bäst efter uppsplittringen av Djingis-khans rike efter Kubilai-khans död. Genom att utnyttja de ryska storfurstarnas inbördes rivalitet kunde Gyllene Hordens khan styra sitt rike tryggt till en början. Med tiden tiden mötte mongolerna dock allt större motstånd - deras stridssätt blev alltmer bekant för ryssarna.

Rikets centrum försköts österut och den delen sönderföll efter inbördes strider   i Transoxanien och Turkestan. Medan det ohämmade stepplivet härskade i Turkestan blev Transoxanien ett tättbebyggt land med blomstrande handel, men khanerna blev muslimska dockor i sina emirers händer.Det var i detta land som den fromme stamhövdingen Tatagai fick sonen Timur (1336-1405), som genom slughet, intrigmakeri, förmåga, djärvhet och tur så småningom tillkämpade sig den reella makten. Tillnamnet Lenk (den lame) fick han då han blivit halt av en stridsskada.

Länge var han allierad med sin svåger Hussein, men då de tillsammans utmanövrerat och besegrat sina rivaler blev de själva fiender. Då även Hussein besegrats var Timur Lenk ensam härskare över Transoxanien men han földe Djingis jassa. Han lät sig väljas till härskare av alla underkuvade hövdingar, men antog endast titeln emir, eftersom han inte var ättling till Djingis utan tillhörde turanfolket.

Timur lät sig inte nöja med att vara härskare över Transoxanien utan erövrade under de följande åren resten av Tjagatairiket (Turkestan), Il-khanriket (som efter att ha haft Persien som bas splittrats och sönderfallit i småriken) samt efter förbittrade strider Gyllene Hordens rike (först de separerade östområdet den Vita Horden, sedan hela riket).

Inte heller  dessa erövringar räckte för Timur utan mot sina generalers protester intog han hela norra Indien och besatte och skövlade Dehli.

Tidigare hade de turkiska osmanerna under Osman och Orkhan skapat ett välde i Mindre Asien och på Balkanhalvön och deras ledare Bajasid, som nu ockuperade Konstantinopel, vägrade erkänna Timur som sin länsherre, något som denne efter sina  erövringar kunde kräva.

En uppgörelse kom till stånd mellan dessa båda erövrare och i den kampen återtog Timur Bagdad (som han tidigare intagit och skonat - han hade lyckats inta staden med endast ett par hundra man). Staden fick nu sona sitt uppror och Timur sägs ha låtit uppföra 120 pyramider byggda av 90.000 människoskallar.

I det avgörande slaget besegrades Bajasid och Timur kunde dra sig tillbaka till sin huvudstad Samarkand, som var fylld av skatter och praktfulla byggnadsverk, som inspirerats i stil och arkitektur av de byggnader Timur beundrat i erövrade städer.

Inte ens på sin ålders höst fann Timur ro. I sina ständiga krig mot väster hade han inte vågat trotsa den mäktige Ming-kejsaren i öster utan sett sig tvungen att i hemlighet erkänna denne som länsherre för Tjagataiområdet, där Timur således själv endast var vasall.

Trote att han var halvblind och måste bäras bröt han upp mitt i vintern med en väldig här för att till sist försöka krossa även Kina, men nu hann tiden i fatt honom. 1405 dog han och efterlämnar riket åt sonsonen Pir Muhammed.

Tillbaka till Komvux Gotland