Protestantismen

Genom hela medeltiden hade krafter inom kyrkan verkat mot vad dessa krafter uppfattade som kyrkans förfall. De olika klosterrörelserna kan ses som utslag av denna strävan efter renhet och återgång till det ursprungliga kristna idealet i protest mot den sekularisering och personliga vinningslystnad som många av kyrkans enskilda representanter förföll till.

Martin Luther

På 1300-och 1400-talet hade John Wyclif i England och Johan Hus i Böhmen formulerat tankar som i mycket föregick dem som Martin Luther kom att ge uttryck för i början av 1500-talet. Hus hade bränts som kättare på bål och tankarna var farliga, för de hotade Europas mäktigaste institution, men den politiska situationen var annorlunda på Luthers tid än hundra år tidigare och hans tankar var lockande för många tyska furstar med politiska ambitioner.

Luthers centrala tankar var:

Rättfärdiggörelse genom tron allena
Människan kan aldrig själv förtjäna sin frälsning utan den är en gåva hon får "gratis" (av nåd) av Gud. I enlighet med Augustinus tankar menade Luther att: en människa inte förtjänar nåd genom att göra det goda utan gör det goda som ett resultat av Guds nåd.

I den katolska föreställningsvärlden såg det vid den här tiden annorlunda ut, åtminstone i praktiken. Efter bikten - som alltid måste vara uppriktigt menad för att gälla - kunde prästen rekommendera botgöraren att utföra vissa handlingar, som bekräftelse på sin ånger. Den väldiga Peterskyrkan höll på att uppföras i Rom och bygget måste finansieras. En munk vid namn Tetzel erbjöd botgörare att köpa avlatsbrev som bevis för sin ånger och dessa avlatsbrev skulle bidra till kyrkobygget.

Luther ansåg att avlatshandeln var bedrägeri eftersom människorna lurades att tro att de kunde köpa nåd för sina synder. Inte heller ansåg han att vissa människor kunnat utföra sådana handlingar att de kommit att inta en särställning och därigenom bli helgon, som vanliga människor kunde vända sig till och använda som mellanlänk till Gud.

Rättfärdiggörelse genom skriften allena
Genom århundradena hade kyrkan gjort uttolkningar av och tillägg till Bibeln och den prästvigde ansågs ha tolkningsföreträde framför lekmannen. Luther hävdade i stället att varje individ själv skulle möta sin Gud genom att läsa Bibeln och förkunnade därmed "det allmänna prästadömet".

Genom dessa tankar kom Luther att hota kyrkans auktoritet, vilket ännu var livsfarligt. Eftersom han i enlighet med Paulus hävdade att "överheten bär icke svärdet förgäves" och att således den världsliga makten kunde sköta undersåtarnas världsliga angelägenheter och att påven inget hade med detta att skaffa, fick han en fristad hos kurfursten av Sachsen, som tillsammans med andra nordtyska furstar insåg vilka möjligheter Luthers tankar gav dem när det gällde den världsliga makten.

Jean Calvin

Fransmannen Jean Calvin gick längre än Luther. Liksom Luther stödde han sig kraftigt på Augustinus men betonade mycket starkare predestinationen. Enligt denna vet Gud i sin allmakt vad som skall ske i framtiden och därigenom också varje människas levnadsöde. Människan bär på arvssynden och förmår inte av egen kraft att handla gott, hon förtjänar evig förtappelse. I sin godhet har dock Gud utvalt ett fåtal människor till evigt liv.

En människa kan inom sig själv känna att hon är bland de frälsta om hon genom alla prövningar och frestelser framhärdar i ett heligt liv. Calvins tankar inspirerade hans anhängare till ett strävsamt, renlärigt och sedesamt liv, eftersom de kände sig som utvalda av Gud att verka tillsammans med honom mot den övriga världens ondska.

I motsats till Luther vägrade Calvin att erkänna någon statlig myndighet när det gällde att stifta lagar för de utvalda. Han tillbakavisade tanken på biskopsämbetets speciella ställning (att biskoparna genom den apostoliska successionen var andliga arvtagare till apostlarna) och menade att kyrkan skulle styras av de äldste i församlingen.

Calvins anhängare kom att kallas för reformerta eller kalvinister. I England kallades de puritaner (pure = ren) och i Frankrike hugenotter (edsvurna). En samlande beteckning för dem som genom Luther och Calvins tankar protesterar mot Rom, påven och den katolska kyrkan blir protestanter. Dit räknades också anhängare av den anglikanska kyrkan, som infördes i England under 1500-talet och som kom att stå närmare katolicismen än Luther och Calvin.

Tillbaka till Komvux Gotland