Napoleon
Tillbaka Hem Upp Nästa

 

Norditalien Egypten
Brumairekuppen Inrikespolitik
Austerlitz Europa som familjeföretag
Kontinentalblockaden Mot Ryssland
Leipzig Waterloo

Napoleon Bonaparte föddes på Korsika i en lågadlig familj 1769. Ön hade blivit fransk så sent som 1768. Tack vare att revolutionen avskaffade högadelns ensamrätt till de högre officersgraderna kunde Napoleon snabbt avancera till general under jakobinerna. Som sådan slog han ner ett rojalistiskt uppror. I samband med oroligheterna träffade han Josephine Beauharnais och hjälpte henne att återfinna sin unge son. Kärlek uppstod och de gifte sig och hon kom att förbli hans gemål tills dynastiska hänsyn (tankar på en manlig tronarvinge) fick honom att välja en annan brud, men mera om detta längre fram.

Norditalien

Napoleons korsikanska bakgrund meriterade honom till befälet över den franska armé som understödjer de Norditalienska staternas kamp mot Österrike. jakobinerna hade ju förklarat krig mot bl a Österrike i tro att revolutionen skulle sprida sig över det egna landets gränser så att de förtryckta folken i grannstaterna skulle följa fransmännens exempel och störta sina herrar. De Norditalienska staterna hörde sedan länge till det österrikiska väldet men självständighetstankarna växte sig allt starkare; detta kunde Frankrike utnyttja i sitt krig mot Österrike.

Napoleon var segerrik och hans armé tvingade Österrike att erkänna de nya Norditalienska republikerna Cisalpinska republiken och Liguriska republiken. Napoleon drev kriget vidare, gick med sina trupper över Alperna och framtvingade freden i Campo Formio 1797, i vilken Österrike överlämnade Belgien till Frankrike.

Egypten

Nästa uppdrag för Napoleon blev att erövra Egypten för att därigenom låta Frankrike ta ett steg mot det Indien man krigat med England om och förlorat i sjuårskriget. Landet tillhörde det Osmanska (turkiska riket) och försvarades av den så kallade mamluckarmén, vars korta utsvängda byxor blev högsta dammode för underbyxor i Paris (mamelucker). Den ledande nationen i koalitionen mot Frankrike var England, vars överlägsna medelhavsflotta noga bevakade känsliga hamnar och jagade den franska. Napoleon undkom emellertid, stora fältherrar sägs ha omständigheterna med sig och Napoleon hjälptes av vädrets makter; storm dimma och mörker dolde honom för den engelske amiralen Nelson (sedermera adlad till lord Nelson).

Med sig till Egypten hade Napoleon, förutom sin armé, en stab vetenskapsmän. Efter fransmännens seger kunde de medföljande lärda förundras över de spår av den antika kulturen de mötte. Fransmannen Champollion blev också den som några decennier senare lyckades tolka de forntida egyptiernas skrivtecken hieroglyferna. Han använde sig av den så kallade Rosettestenen, som innehöll två texter med samma innehåll, en med grekiska skrivtecken och en med hieroglyfer.

Trots fransmännens framgångar mot mamluckarmén var företaget en återvändsgränd och Napoleons krafter behövdes på närmare håll. Amiral Nelson hade också lyckats finna den franska flottan och besegrat den i ett sjöslag. Napoleon besköt sig för att segla hem. Återigen hade han tur. Jagad av hela den engelska flottan lyckades han ta sig tillbaka till Frankrike, där han på allvar griper in i storpolitiken.

Brumairekuppen

I månaden Brumaire (november) genomförde han en statskupp i nationalförsamlingen. Den bestod av två kammare och den ena av dessa, De gamles råd, mötte hans erbjudande om ledarskap med ett tveksamt mummel, många var missnöjda med direktoriets sätt att sköta riket och Napoleons militära framgångar hade gjort honom populär. I De femhundrades råd däremot väckte hans förslag vrede och flera medlemmar rusade på honom. Napoleon förlorade för en gång skull fattningen och svimmade. Situationen räddades av hans bror som var ordförande och lyckades få ordning i församlingen. Napoleon hämtade sig och lämnade lokalen för att återvända med grenadjärerna (en elittrupp), med vars hjälp han genomförde statskuppen.

Han utsåg sig själv till förste konsul och biträddes av två vicekonsuler. I efterhand lät Napoleon genomföra en folkomröstning om sin nya ställning och tre miljoner fransmän röstade för och endast 1.500 mot. Det allmänna önskemålet var att lugn och ordning skulle återinföras och man trodde att Napoleon var den rätte mannen att lyckas med det.

Inrikespolitik

Napoleon tog sig också an uppgiften att organisera sitt rike. Han skapade en hierarkisk styrelseorganisation: i spetsen för varje departement  var en prefekt, distrikten leddes av underprefekter och varje kommun styrdes av sin mär. Dessa ämbetsmän rekryterades från alla stånden, jämlikhetstanken från revolutionen fick leva kvar. Vidare lät han bygga ut vägnätet och införde en enhetlig lagstiftning i hela landet vilande på revolutionens principer om likhet inför lagen. För att höja kunskapsnivån i landet lät han inrätta internatskolor, lycéer.

1802 utlyser Napoleon en folkomröstning som utser honom till konsul på livstid. För att kontrollera oppositionen inför han en polisstat. Napoleon var varm katolik och han försonar staten med kyrkan, under revolutionens radikalaste skede hade ju religionen avskaffats, och kröns av påven i Notre Dame 2 december 1804 till kejsare. Förebilden är Karl den stores kröning juldagen år 800, men för säkerhets skull sätter Napoleon själv kronan på sitt huvud.

Austerlitz

Under de år som det tar att genomföra dessa förändringar av organisation och styrelseskick fortgick Frankrikes krig mot koalitionen med endast ett kortare uppehåll. Österrike besegrades ånyo i ett stort slag vid Marengo år 1800. En fred slöts med England 1802 men nya orsaker till osämja uppstod, det rörde sig om handels- och kolonialfrågor. Napoleon beslutade sig för att knäcka sin argaste motståndare och lät bygga flatbottnade landstigningsfartyg, som skulle skeppa hans trupper över kanalen. Båtarna visade sig emellertid helt sjöodugliga och i stället beordrade Napoleon sin amiral att leverera flottbatalj. Tillsammans med den spanska flottan skulle man besegra den engelska och sedan inta ön. Amiralen vågade dock ej riskera sitt folk och sin flotta och bataljen sköts på framtiden. I den tredje koalitionen mot Frankrike ingick England, Ryssland, Österrike samt Sverige.

Napoleon vände sig i stället mot Österrike och marscherade in i Wien i november 1805. Kejsar frans flydde till tsar Alexanders härläger och de båda kejsarna beslutade sig för att låta sina arméer samverka mot Napoleons. Slaget stod vid Austerlitz och har kallats trekejsarslaget eftersom tre kejsare deltog. Den ryske överbefälhavaren Kutusov avrådde sin kejsare att våga drabbningen men befälet lämnades i stället till furst Bagration och general Buxhövden. Napoleons seger blev förkrossande och tvingade   Alexander att fly hals över huvud genom Ungern och Frans att skriva under en fred med tunga villkor. Som en följd bildas en rad nya stater. Några av dem är:

Europa som familjeföretag

bulletKungariket Italien
Napoleon kung
(omfattar ungefär norra Italien)
bulletNeapel-Sicilien
brodern Joseph kung
bulletHolland
brodern Ludvig kung
bulletRhenförbundet
Napoleon skyddsherre
Tysk-romerska riket upplöstes av Napoleon 1806
Det hade då existerat sedan medeltiden

Som synes möblerade Napoleon om ordentligt i Europa och gjorde det till ett familjeföretag. Kejsar Frans fick förbli kejsare av Österrike men utan tysk-romerska riket. Preussen, som hållit sig utanför kriget, blev lottlöst. Dess kung Fredrik Vilhelm III hetsades av sin hustru, drottning Louise, att skicka trupper mot Napoleon. Slagen stod vid Jena och Auerstädt och ånyo segrade fransmännen. Alexander skyndade nu till Preussens hjälp med ryska trupper men även i detta slag segrade de franska vapnen. Fredsförhandlingarna kom till stånd på en flotte på den flod som skiljde de båda stridande parternas trupper åt. Napoleon bjöd in Alexander och de båda kejsarna kom överens om att deras länder skulle ingå ett förbund och tillsammans kontrollera Europas hamnar och utestänga engelska skepp, så att Englands handel skulle ta allvarlig skada. Alexander tvingades alltså överge koalitionen men slapp landavträdelser. I stället tillföll Storhertigdömet Warzawa honom

Vad gäller Preussens kung var Napoleon emelletid inte intresserad av något möte. Drottning Louise lät sig då ros ut till flotten för att själv underhandla med segerherren. Napoleon behandlade henne överdrivet artigt, gav henne rosor och berömde hennes spetsar men undvek hela tiden att tala politik med henne. Vred och förödmjukad tvingades hon vända åter och Preussen led stora landförluster. Kungariket Westfalen bildades av preussisk mark och Napoleon kommenderade hem sin bror Jérome från USA för att styra detta nya rike. Han tvingade också brodern att skilja sig så att han kunde ingå ett politiskt viktigt gifte med en österrikisk prinsessa.

Kontinentalblockaden

Att Napoleon hellre såg Alexander på sin sida än vann mark från honom berodde på att trots de franska vapnens segrar till lands, hade man inte lyckats betvinga England. Kunde Napoleon i stället svälta ut landet genom att spärra Europas hamnar kunde man kanske tvinga fram en gynnsam fred.

1805 hade Napoleon äntligen fått sitt sjöslag mot huvudfienden. Det stod vid Trafalgar och den franska flottan hade förstärkning av den spanska. Englands amiral Nelson stupade visserligen men trots det segrade hans flotta och någon landstigning kunde inte ske.

Sedan Danmark-Norge tvingats in på Frankrikes sida kontrollerade Napoleon och Alexander hela Europas Atlantkust, enda undantaget var Portugal, vars hamnar ännu var öppna för engelska skepp. Napoleon skickade nu en här till Portugal och regenten flydde till Brasilien, landets stora koloni i Sydamerika.

Samtidigt pågick en tvist mellan Spaniens kung och hans son om kronan. Det hela slutade med att båda avstod till förmån för Napoleon. Denne tillsatte i det läget sin bror Joseph, som ju redan var kung över Neapel-Sicilien. Till den posten utsåg han i stället sin svåger Murat. Genom sin bror såg Napoleon till att Spanien fick en ny statsförfattning, inspirerad av den franska. Adelns och prästerskapets privilegier inskränktes kraftigt och inkvisitionen avskaffades. I Spanien mötte fransmännen emellertid ett nytt motstånd i form av gerillakrigföring, understött av britterna.

Också i Portugal blev motståndet hårt. Den engelske generalen Wellington landsteg med trupper och lyckades efter framgångsrika strider erövra landet och tränga in i Spanien.

Kontinentalblockaden tärde inte bara på det land som utsattes för den utan även övriga nationer led på sikt hårt. Inte minst en så utpräglad handelsnation som Holland kom till ekonomisk skada och Ludvig protesterade mot blockaden och när hans protester inte vann gehör hos brodern la han ner sin krona. Napoleon införlivade då Holland med Frankrike med argumentet att riket i själva verket endast var en uppslamning av franska floder.

Som synes ville Napoleon hålla så mycket av Europa som möjligt inom familjen. Även framtiden försökte han råda över genom att skaffa sig en manlig arvinge. Eftersom Josephine inte lyckats ge honom en sådan skilde han sig från henne och gifte sig i stället med Marie-Louise av Habsburg och det äktenskapet skänkte honom omsider en son, som utropades till kung av Rom.

Mot Ryssland

På sikt tröttnade tsar Alexander på kontinentalblockaden, eftersom han tyckte att Ryssland förlorade mer än det vann. Då Napoleon märkte att engelska varor läckte in beslöt han sig för att erövra Ryssland, så att Frankrike även fick kontroll över de ryska hamnarna. Med en armé på 600.000 man tågade han mot Moskva. Den ryske överbefälhavaren Kutusov valde den brända jordens taktik, i stället för att möta de franska trupperna på slagfältet lät han sina styrkor retirera och samtidigt bränna marken så att inget ätbart blev kvar till fienden. Ett stort problem genom historien för stridförande trupper har varit att föda sig. Allt som behövs under långa fälttåg kan inte medföras, kriget måste i stor utsträckning föda sig självt, dvs trupperna får förlita sig till plundring där de drar fram.

Först vid Borodino tvingades Kutusov till drabbning. Slaget blev ett av de blodigaste i världshistorien med 80.000 tusen döda och sårade, av dem var 50.000 ryssar. Napoleon segrade igen, men denna gång med större möda än tidigare. Efter slaget väntade sig Napoleon en fredstrevare från Alexander, men ingen kom. Ryssarna fortsatte endast retirera och Napoleon följde tveksam efter. Den 15 september 1812 höll han sitt intåg i Moskva. Tsaren hade emellertid redan lämnat staden och Napoleons soldater tvingades snart rädda vad de kunde av nödvändiga byggnader, eftersom ryssarna satte staden i brand för att försvåra för fransmännen att hålla läger där. Moskva brann i sex dygn och 5/6 av den förstördes. Nu inträffade en av de få situationer under Napoleons karriär, då han inte visste vad han skulle göra. Fransmännen var inte rustade för vinterkrig, de hade endast sina sommaruniformer med sig eftersom Napoleon hade väntat sig sedvanlig snabb framgång. Men utan fred hade heller inget uppnåtts, skulle fransmännen vända om skulle ryssarna endast återta förlorat territorium. Napoleon höll ut till den 18 oktober, då tvingade honom den tidiga vintern att bryta upp och börja återtåget.

Marschen blev en plåga. De franska soldaterna led svårt av den stränga kölden och hela tiden lurade Kutusovs trupper som hungriga vargar i bakhasorna. Då fransmännen tog sig över floden Beresina slog Kutosov till. En flodövergång är alltid en mycket sårbar manöver för en armé och detta utnyttjade den sluge och uthållige ryske fältmarskalken och han lyckades tillfoga den franska armén förödande förluster, endast spillror av den en gång så stolta armén nådde Polen.

Napoleon skyndade i hemlighet före till Paris och nådde sin huvudstad så snabbt att han föregick ryktet och själv kunde lägga fram den version som passade honom bäst. Redan följande dag började han samla ihop en ny armé och när han är färdig kan han ställa upp med 1,5 miljoner man.

Leipzig

Många av Napoleons segrar kan åtminstone delvis förklaras med moralen inom arméerna. Medan fransmännen hyste stark fosterlandskänsla och var stolta över sina nyvunna rättigheter hade motståndarländernas soldater en annan inställning. Som undersåtar i stater där privilegierna för adel och prästerskap var kvar kände de inte samma solidaritet med fosterlandet som fransmännen. Efter Preussens stora förluster hade situationen i landet emellertid blivit en annan. Ståndsskillnaderna hade avskaffats och allmän värnplikt införts och nu kände soldaterna att de slogs för sin frihet när de mötte Napoleons nya armé. Preussen anslöt sig nu på Alexanders sida medan Österrike tvekade, Napoleon hade ju genom sitt giftermål blivit kejsarens svärson. I stället skickade den österrikiske ministern Metternich en fredstrevare men Napoleon förkastar den. I detta läge kände sig Österrike tvunget att ansluta sig till de allierade, som också kunde räkna Sverige på sin sida. Den nye svenske tronföljaren Jean Baptiste Bernadotte, tidigare en av Napoleons marskalkar och väl förtrogen med fransmännens stridskonst, ledde själv en av flyglarna i det avgörande slaget vid Leipzig i oktober 1813.

Slaget vid Leipzig blev det första regelrätta slag Napoleon förlorade, hans första förlust kom vid Beresina men då var hans här stadd på reträtt och i en svår situation, nu besegrades han i ett öppet fältslag. Konsekvenserna blev omvälvande: Alla lydstater föll som korthus och Napoleon tvingades underteckna en tronavsägelse och tillerkändes furstendömet Elba med en livvakt på 1200 man.

Waterloo

Fredskonferensen hölls i Wien men ministrarna blev snart oense om hur Europas gränser skulle dras och nytt krig hotade att bryta ut. Mitt i detta tumult avbröts man tidigt på morgonen av rapporter om Napoleons återkomst. Den avsatte kejsaren hade lämnat Elba med sin livvakt och landstigit på fransk jord. Den franske kungen Ludvig XVIII, bror till den avrättade Ludvig XVI, skickade en av Napoleons marskalkar mot upprorsmakaren men när fransmännen mötte sin forna kejsare gick de över till hans sida och med en växande styrka närmade sig Napoleon huvudstaden. Ludvig valde att fly hellre än att illa fäkta och Napoleon kunde ohotad tåga in i huvudstaden och hyllas av folkmassornas ovationer.

Denna gång erbjöd Napoleon alliansen fred men nu vägrade den. Det avgörande slaget kom att stå utanför den lilla Belgiska byn Waterloo. Mot sig hade Napoleon två arméer. Den ena leddes av Wellington, som hade valt att förskansa sig överst på en kulle, så han skulle kunna slåss i nedåtlut. Den andra anfördes av veteranen Blücher och hans preussare. Napoleon vände sig först mot preussarna och lyckades kasta dem tillbaka. Därefter tog han sig an Wellington. striden blir jämn och båda trupperna behövde och kunde hoppas på understöd. Ett dammoln skymtade vid horisonten och det visade sig vara Blücher som fått ordning på sin trupp och lyckats förmå den att vända tillbaka. Mot denna övermakt förmådde fransmännen ingenting och Napoleon förlorade ohjälpligt. Han avsade sig kronan och försökte fly till Amerika, men engelska flottan blockerade franska kusten. Napoleon valde då att överlämna sig till engelsmännen och dessa placerade honom som krigsfånge på den lilla ön S:t Helena, där han tillbringade återstoden av sitt liv med att skriva sina memoarer, i vilka han rättfärdigar alla sina krig, och att föra fåfänga krig mot råttorna.

 

 

horizontal rule

Tillbaka till Komvux Gotland