Feodalismen
Hem Upp Nästa

 

Karl den stores rike blev vidsträckt och utsatt för ständiga hot från kringboende folk. Kungen behövde hjälp att styra detta väldiga rike, men han hade inte möjlighet att avlöna alla dem han behövde, en stor del av ekonomin i det tidiga medeltida samhället vilade på naturahushållning och varubyte. I stället lånade han ut delar av riket till förtrogna, som styrde det åt honom mot att de fick uppbära de avkastningar provinsen kunde ge. De blev hans låntagare, eller länsherrar. Län hette på latin feodum och det system som nu inrättas kallas feodalismen.

Länsherren eller vasallen skötte alltså länet åt kungen och försvarade det mot angripare. i skötseln kommer också att ingå juridiska åligganden, så att länsherren dömer vid de lokala rättegångarna. Lokala lagar uppstår liksom så småningom lokala folkrepresentationer.

Vasallen i sin tur förlänade delar av sitt län till undervasaller och när länen så småningom blir ärftliga sker en uppsplittring av riket. Detta system   sprider sig till andra länder och i det tysk-romerska riket kommer det att verka splittrande ända till Tysklands enande under 1800-talet, medan monarkerna i Frankrike vid nya tidens början lyckas återta kontrollen över hela sitt rike med hjälp av avlönade ämbetsmän.

Länsherrarna kontrollerar således stora jordområden och deras skyldighet mot sin länsherre är främst att bistå honom i krig. En jordägande krigaradel, aristokrati, uppstår därigenom genom feodalismen. Den etiska grund som är förutsättningen för att detta system skall kunna fungera bygger på lojalitet; de agerande måste acceptera lojaliteten och respektera ingångna avtal. En särskild ceremoni äger rum vid installationen av den nye länsherren, den så kallade investituren. Genom att på detta sätt en rit uppstår förstärks banden mellan länsherre och läntagare och i verk som tillkommer när feodalismen är etablerad är denna moral tydlig.

När Tristan skall hämta kung Marces blivande brud Isolde (Tristan och Isolde), är han kung Marces undersåte och har att genomföra sitt uppdrag med obrottslig lojalitet. Av  misstag dricker Tristan och Isolde en kärleksdryck som gör dem - utan egen förskyllan - förälskade i varandra. De bekämpar båda sin förälskelse men förvisas ändå av Dante till helvetet i hans verk Den gudomliga komedin.

Boktips: Tristan och Isolde, Gotfrid von Strassburg (svensk översättning Hans och Ragnhild Rossipal)

De båda hade ett hjärta,
hennes plåga var hans smärta,
hans smärta var hennes plåga,
de voro ett, och samma låga
förtärde dem i kärleksglöd;
de dolde dock för varandra sin nöd
och fingo tvivel och skam känna på,

Dante har emellertid ingen misskund i sin Divina commedia:

En helvetesorkan som aldrig dör,
bär andarna omkring på starka vingar
och piskar dem och dem i virvlar för.

(...)

Se Paris där, och Tristan..."Om långt fler
än tusen skuggor sade han att alla
sänkts för sin kärleks skull i graven ner.

                                            (Översättning Aline Pipping)

 

 

 

horizontal rule

Tillbaka till Komvux Gotland