|
|
|
|
Storbritannien låg före andra länder när det gällde industrialiseringen. Den stora ansamlingen av människor i städerna - många nya växte upp på platser gynnsamma för industrier - skapade nya sociala problem. Den tilltagande mekaniseringen medförde vågor av arbetslöshet och när missväxt och lågkonjunktur tillstötte uppstod hungerkravaller som förde landet mycket nära revolution. I parlamentet, som alltsedan den ärorika revolutionen, haft den lagstiftande makten i den konstitutionella monarkin, var tullfrågan viktig:
Motsättningarna ökade riskerna för våldsamheter och revolution. 1832 lyckades parlamentet besluta om en förändring av valkretsindelningen. Orsaken till att den blivit så föråldrad var den stora folkomflyttning som skett i samband med industrialiseringen. När den från början hade upprättats hade den speglat folkfördelningen i landet, men nu hade vissa distrikt med många representanter blivit mycket glesbefolkade, blivit så kallade "rotten boroughs", medan folktäta områden helt kunde sakna representation. Kraven på frihandel växte i takt med folkökningen. Den svåra hungersnöden på Irland blev tillslut den utlösande faktorn. För att råda bot på den katastrofala svälten beslutade parlamentet om slopade spannmålstullar vilket medförde sänkta priser. Redan under 1700-talet hade parlamentarismen uppstått och kunnat fungera, eftersom endast två partier förekom (liksom i Sverige under Frihetstiden). Under 1800-talet utvecklades den vidare. Den styrande makten kom att tillfalla premiärministern, som med stöd av majoriteten i parlamentet kunde utse sin regering. Under en lång tid av 1800-talet kommer två framstående ministrar växla vid makten. De är:
Trots att Storbritannien var en konstitutionell monarki med en fungerande parlamentarism fick deras regent drottning Victoria (1837 - 1901) ett oerhört symbolvärde.
|
|
|
